Namnen på de nio typerna är ganska godtyckliga, och olika författare använder olika namn. Det handlar helt enkelt om att ta något klassiskt personlighetsdrag från respektive typ så att man lätt och snabbt kan beskriva vilken sorts person det handlar om. Så här är typerna placerade i cirkeln:
Som du ser finns det tre typer som är förbundna enbart med varandra, medan de övriga sex är förbundna sinsemellan. När du fördjupar dig ytterligare i systemet upptäcker du att detta inte är någon slump. Ifrån de tre ”primära typerna” på den liksidiga triangeln — Trean, Sexan och Nian — utgår sedan olika grupperingar där medlemmarna i respektive grupp delar gemensamma drag. Dessa grupperingar används till att beskriva personligheternas uppbyggnad och förklarar dessutom vanliga misstag som människor begår när de ska fastställa vilken personlighetstyp de själva eller någon annan tillhör.
Personlighetens funktion är att förse oss med en uppsättning strategier som hjälper oss att hantera omvärlden och oss själva. Strategierna och världsbilden skiljer sig dock åt på ett ganska markant sätt — en Fyra och en Åtta som möter samma omständigheter reagerar sannolikt fullständigt olika på dem, och det är troligt att de beskriver samma upplevelse på två helt olika sätt.
Grundläggande rädsla/fokus
En viktig komponent hos personligheten är den ”grundläggande rädslan” eller vårt ”grundläggande fokus”. Beroende på vad det är vi (kanske omedvetet) räds eller fokuserar på uppfattar vi världen på vitt skilda sätt. För att se hur den här rädslan uppstår måste vi gå långt tillbaka i livet. Som nyfödda har vi visserligen ett förutsättningslöst förhållningssätt, men redan då har vi vårt eget individuella lynne eller energi (vilket de som har flera barn ofta kan vittna om!) Det finns till och med forskning visar att tvillingar som tagit vissa roller i livmodern — där den ena exempelvis varit mer aktiv medan den andra dragit sig tillbaka — ofta upprätthåller sina mönster när de väl är födda. Vår oskuldsfullhet varar dock inte länge. Beroende på vilket temperament vi föds med fixerar vi oss vid olika saker — för en människa är det viktigast att göra rätt, för en annan spelar det ingen roll om man gör rätt bara man är stark, och för åter andra är det viktigaste att bli älskade genom att fokusera på andra. Varje personlighetstyps beteendemönster uppstår utifrån en grundläggande rädsla, som fungerar som ett slags motor som ger oss vårt personliga perspektiv. Likaså gör vår tolkning av världen att vi lär oss att prioritera olika. Medan det ena barnet snabbt lär sig att biljetten till inre frid är att inte göra någon upprörd är någon annan övertygad om att det handlar om att få sina egna behov tillgodosedda fortast möjligt. Om det är vår uppväxtmiljö eller vårt medfödda temperament som väger tyngst i utvecklingen av personligheten är naturligtvis svårt att bevisa, men någonting som är ganska tydligt är att en personlighetstyp inte låter sig bytas ut mot en annan. Däremot kan vi naturligtvis mogna som människor, och det är där Enneagrammet kan hjälpa oss. Naturligtvis påverkas vi av omgivningen, och en obalanserad, neurotisk omgivning innebär förstås en större utmaning än att växa upp omgiven av balanserade och mogna individer — men den skillnaden påverkar snarare hur lätt det är för oss att hitta balans, inte vilken typ vi blir.
Kännedom om den grundläggande rädslan och det ”filter” som respektive typ betraktar världen genom är naturligtvis till hjälp för var och en som själv vill utvecklas, men det kan också vara ett värdefullt inslag i våra relationer till andra människor. När vi anar varifrån andras beteenden hämtar sina drivkrafter — och när vi kan se att det ibland är ”personligheter” som interagerar, snarare än individer — kan det förebygga många konflikter.
Varningslampa
Varje typ har också en ”varningslampa” — vanor och mönster som kan fungera som en väckarklocka och hjälpa oss att släppa taget om de negativa aspekterna av personligheten. Det är ju inget fel med att ha en personlighet — men om det innebär automatiska reaktioner och beteenden som vi inte kan påverka blir personligheten snabbt till en sele. Genom att bekanta sig med sin varningslampa kan man börja mjuka upp tvångströjan och övergå till att använda personlighetens starka sidor på ett mer integrerat sätt. Rent praktiskt är varningslamporna tankar, känslor eller upplevelser som återkommer ofta i personens liv och som skvallrar om att han eller hon håller på att få mentala skygglappar och sjunka djupare ner i sitt vanemässiga sätt att betrakta världen. Även om det just då känns som om det viktigaste i världen är att följa sina vanemönster har vi mycket att vinna på att börja undersöka vad det egentligen är för antaganden vi automatiskt agerar efter. Varningslampan är förstås, till skillnad från den grundläggande rädslan, främst intressant för personen själv att skaffa sig insikt om. Att känna till såväl varningslampan som den grundläggande rädslan för respektive typ kan också hjälpa till att verifiera att man hittat rätt när det gäller ens egen typtillhörighet. Om du tror att du är en Trea men inte känner det minsta gensvar när du hör berättas om Treans varningslampa eller grundläggande rädsla är det troligt att du tillhör en annan typ.