Jag har precis kommit hem från en kurshelg i Enneagrammet med vår utbildning Egobitar. Det blev en fantastisk helg där vi undersökte typerna inom oss själva, debatterade typtillhörighet och dök in i varje typ för att uppleva hur den verkligen känns, inifrån.
Jag är så glad att jag får arbeta med det här. Enneagrammet är ett fantastiskt verktyg. Det går bra att använda som vilken annan personlighetsypologi som helst, men man får fler dimensioner och mer djup redan då. Typerna utvecklas och går vilse i olika riktningar, och det finns en större dynamik — och en mer komplett överensstämmelse med verkligheten — än jag stött på i några andra typologier.
Men det slutar inte där. Att förstå och kanske vilja ”typa” sina medmänniskor är bara att skrapa på ytan av modellen. Nästa steg är att börja bli nyfiken på hur de olika energierna kommer till uttryck inom mig — inte bara ”min egen typ”, kanske med en flygel eller inflytandet från någon av pilarna, utan allihop. Det jag snappat upp från min familj, det som förstärkts av landet och kulturen jag vuxit upp i och allt annat som jag kanske upplever ett starkt inflytande från eller vaga brottstycken av. När jag ser dem allihop inom mig, olika starka och olika frekventa, får jag en mer heltäckande bild av både mig själv och andra människor. Vi slutar vara ”en Trea”, eller ens ”en självbevarande Trea med Tvåaflygel” och blir mer av riktiga människor — och paradoxalt nog blir det lättare att använda det vi ändå vet om människors grundtyp på ett meningsfullt sätt.
Men det är fortfarande inte slut — och här börjar jag närma mig den verkliga förståelsen; den grundläggande, vackra, genomgripande och befriande nyttan med Enneagrammet. Men för att förstå den behöver vi först ta en liten omväg. När man beskriver typer och personlighetsaspekter blir det lätt många ord. Vi beskriver olika personlighetsdrag — men det är ju inte mina personlighetsdrag som gör min grundtyp till en Tvåa, Sexa eller Nia. Det är drivkrafterna bakom personlighetsdragen; bevekelsegrunderna bakom beteendet, som definierar typen. Nästan alla typer kan bete sig på liknande sätt, men vi gör det av olika skäl. Även dessa skäl och drivkrafter går att beskriva med ord och tabeller. Vi förstår att någon söker autonomi, till exempel, eller kanske trygghet, och att det är det sökandet som får honom eller henne att bete sig på ett visst sätt.
Där kan man stanna, och då har man fått ett fantastiskt verktyg för bättre förståelse, färre konflikter och många ledtrådar till hur man själv bäst ska fortsätta utvecklas och bli en helare, mer balanserad och förmodligen lyckligare människa.
Men man kan också gå ännu djupare. Redan den intellektuella förståelsen för att Ettan söker autonomi och har en grundläggande rädsla för att vara dålig, korrumperad och ond kan visserligen ge mig en annan, mer tolerant syn på mina Etta-medmänniskor — men jag kan fortsätta ett steg till. Jag kan besöka Ettan i hennes egen värld. Jag kan tillåta mig att ”gå en mil i hans mockasiner”, som det gamla indianordspråket sägs uttrycka det. Jag kan kosta på mig att förstå och uppleva inte bara de höga krav som Ettan ställer på sig själv, utan också hur oskuldsfullt och outtröttligt han eller hon verkar för positiv förändring, inte bara av egoistiska skäl utan för oss alla. Jag kan möta både det inre barnet och den tappra förkämpen som i grunden osjälviskt kämpar för mänskligheten. Och det ger mig en annan förståelse för och medkänsla med det Ettor jag möter om dagarna, och med min egen eventuella ”Ettighet”.
I sommar håller vi kursen Enneagrammet för medvetenhet. Den är både fakta- och upplevelsebaserad, och du kan använda den för att bekanta dig med systemet om du är nykomling eller dyka in under skinnet på varje typ om du vill fördjupa de kunskaper och insikter som du redan har. Vi använder beskrivningar, övningar, musik, reflektion, andning och rörelse för att ta oss så långt på vägen mellan avstånd och medkänsla som var och en av oss vill gå. Det blir ett inre äventyr — och det finns fortfarande plats om du vill följa med på resan!