Ett av enneagramexperterna Don Risos och Russ Hudsons bidrag till Enneagrammets ”treenigheter” är upptäckten av harmonigrupperna — ännu en häpnadsväckande symmetrisk och adekvat indelning. Här handlar det om våra ”coping strategies” — eller hur vi återkommande reagerar när vi möter friktion i tillvaron. De tre harmonigrupperna är:
1. Intensitet — där typerna visar sina reaktioner tydligare och vill ha respons
2. Kompetens — där typerna hanterar problem rationellt och distanserat
3. Positivitet — där typerna ser positivt på problem och kanske förringar dem
Harmonigrupperna visar är hur respektive typ hanterar det om han eller hon inte lyckas uppnå sina viktigaste mål och tillgodose sina upplevda behov (så som de anges av triaderna) med sin strategi eller sociala stil (som anges av horneygrupperna). Två olika typer ur samma triad, låt säga Tvåan och Fyran, får tack vare sina skilda harmonigrupper olika sätt att reagera när strategin brister.
Även den här gruppindelningen utgår från de tre balanspunkterna (Trean, Sexan och Nian) och inkluderar förutom balanspunkten de två typer som är näst närmast balanspunkten på vardera sidan. Det innebär att var och en av harmonigrupperna har en medlem ur varje triad:
Konfliktlösning
Ett område där det kan vara mycket bra att känna till harmonigrupperna är när man ska lösa konflikter. Alla tre infallsvinklarna behövs för att lösa en konflikt på ett varaktigt och tillfredsställande sätt — vi måste kunna se rationellt på saken (som den kompetenta gruppen), vi måste vara medvetna om våra känslor (som den intensiva gruppen) och vi måste ha förmågan att se det som är positivt (som den positiva gruppen).
Om två personer har en konflikt så finns, i bästa fall, två av tre perspektiv representerade. Låt oss säga att en ”kompetent” och en ”intensiv” person möts i en konflikt. Inte nog med att deras två olika infallsvinklar förmodligen skär sig och får dem att uppleva det som om den andre inte lyssnar — dessutom saknar kanske båda två förmågan att spontant fokusera på det positiva i situationen som kanske skulle gå att bygga lösningen på. Samma haltande bild får vi om vi tänker oss en ”positiv” person och en ”kompetent” — om ingen av dem är medveten om eller har tillgång till sina underliggande känslor är det troligt att konflikten blossar upp igen efter en tid även om man tillfälligt lyckas lösa den.
Lika barn leka bäst — eller?
Ibland kan par som delar samma harmonigrupp uppleva det som värdefullt att de har samma inställning, och det är det också — ibland. Men ett ”positivt” par riskerar att blunda för uppenbara problem på ett sätt som ger dem möjlighet att växa sig större och mer svårlösta, ett ”kompetent” par löper risken att tappa sin personliga kontakt medan ett ”intensivt” par lätt kan bränna ut sig (och trassla in sig!) i sin intensitet. På detta område, som de flesta andra, är balans en god sak — och redan medvetenheten om sådana här skillnader mellan individer är ett stort steg på vägen!