När det gäller Nior hör man ofta ordet merging nämnas i engelska beskrivningar – att smälta samman med någon eller något. Många Nior känner igen sig här. Men den här sammansmältningen kan hänvisa till olika fenomen som gör förståelsen grumlig och stjälper snarare än hjälper när vi vill förstå Nior och/eller fenomenet instinktiv attraktion. Häng med, så bringar vi lite reda i begreppen!
När man tittar i en engelsk synonymordbok ser man att merging har tre huvudsakliga nyanser: att kombinera, förena eller smälta samman. Det är väl ganska tydligt vartåt det lutar? Det handlar inte om samarbete, eller om ”gemenskap mellan”. Nej, det handlar om att två saker – individer eller företag, till exempel – blir till en. De blandas med varandra till den grad att de, tillfälligt eller permanent, förlorar sina skilda identiteter.
Men det slutar inte där, och det är här som förvirringen kring Nian börjar. Nians personlighet beskrivs ibland som en som gärna smälter samman. Men vad menar vi med det? Tja, det beror på vad vi syftar på. Åtminstone för våra syften i den här artikeln skulle vi kunna prata om aktiv eller passiv sammansmältning – eller, kanske, expansion å ena sidan och kontraktion å den andra.
”Merging” som instinktivt fenomen
När vi använder merging eller pratar som sammansmältning som något instinktivt, är det en aspekt av den sexuella instinkten. Det är förmodligen den aspekten som bär ansvaret för att den sexuella instinkten kallats så olyckliga saker som ”en-till-en” eller till och med ”intimitet”; namn som är gravt missvisande. Den här sammansmältningen handlar inte om ”oss” – vilket de olika aspekterna av den adaptiva (även kallade sociala) instinkten gör, där vi relaterar ömsesidigt. I stället är detta en expansion av mig – min energi som expanderar.
Inte heller handlar den här sammansmältningen om hjärtat. Det är inte frågan om känslomässig närhet, mysig tvåsamhet. I stället har merging ett element av begär, en intensiv energi: en känsla av sug snarare än längtan. Det handlar om ett totalt engagemang, om att överlämna sig helt och fullt till någonting, i stunden, inte som en mental föreställning (oavsett hur innerlig den känns). Det handlar också, utan undantag, om ett aktivt engagemang.
Driften att smälta samman: en aktiv kvalitet
Vi kan smälta samman på det här viset med musik, med naturen, med en upplevelse, med en annan individ – men när vi gör det handlar det om att bli till ett, inte om tvåsamhet. (För att vi ska kunna relatera till andra, däremot krävs det att vi är två och att vi tar med den andra personens ”annan-het” i ekvationen. När det sker handlar det ofta om en aktivitet i hjärtcentret, och om det är instinktiva drivkrafter inblandade kommer de från den adaptiva instinkten, inte den sexuella.)
Det här är någonting som vi skulle kunna kalla ”aktiv merging”: Två saker (eller vad det nu är) smälter samman, med ett visst mått av extas – eller åtminstone en stark känsla av tillfredsställelse.
När Nior har den sexuella instinkten i topp är de ofta (men inte alltid) starka och entusiastiska ”mergare”. De smälter samman med nära och kära – men också med musik, med upplevelsen av att gosa med ett husdjur, med upplevelsen av smaker eller dofter. Samtidigt finns det många andra Nior, som inte alls känner igen sig i det.
(Om du är nyfiken på instinkterna, ta en titt på den kommande instinktskursen!)
”Merging” som ett psykologiskt fenomen
Men resten av Niorna då? Ibland hör vi beskrivningar om ”merging” hos Nior som får det att låta som ett helt annat fenomen. Det är för att det är ett helt annat fenomen 😉.
En genomsnittlig Nia porträtteras ofta som en som vänder kappan efter vinden, som följer de övergripande trendernas i den närmaste omgivningen och anpassar sig till det rådande klimatet enligt principen ”minsta motståndets lag”. Och om vi tittar i ordboken igen verkar väl orden kombinera, förena och smälta samman stämma rätt bra som beskrivning av den tendensen också – eller? Ja, jo, kanske det. Men med en hela annan attityd.
Passiv tillbakadragenhet, inte aktivt engagemang
Den instinktiva, aktiva sammansmältningen som vi just pratade om är engagerad och har en känsla av driv och njutning. Att låta sin personlighet lösas upp i gruppens övergripande energi (och ibland kan det vara en så liten grupp som två personer), som Nior – och många andra, emellanåt – tenderar att göra är en passiv handling, inte aktiv. Den kännetecknas av undvikande, inte engagemang.
När jag smälter samman på detta mer passiva sätt, handlar det inte om att ge mig iväg mot, eller in i, någonting som drar mig till sig. I stället handlar det om att slippa. Jag vill inte riskera att ställas till svars för mina avvikande åsikter eller val, så jag väljer det som de andra väljer och invänder inte mot deras åsikter (åtminstone inte högt). Jag väljer mina strider (ibland klokt, ibland på ett sätt som blir destruktivt för mig). Jag håller mig undan. Jag följer det smidigaste flödet. Jag låter helt enkelt min partner, mina föräldrar, mina lärare eller mina vänner färga av sig på mig, så att jag inte behöver ge uttryck för mina personliga åsikter eller önskemål. Det kan bero på att jag lärt mig att inte ens se efter vad jag själv känner och tycker, eller också kanske jag är medveten om mina tankar och känslor men ogärna vill uttrycka dem om de riskerar att strida mot någon annans.
Ser du skillnaden i energi?
Den är radikal.
Ordet merging kanske har hittat in i beskrivningarna av enneagramtyperna och instinkterna från flera olika håll. Det viktiga är att vi förstår skillnaden mellan den instinktiva impulsen och tendensen att sudda ut sig själv och försvinna in i andras personlighetsdrag eller önskningar.
Expansion; att bli större
Om du själv är en Nia – och ännu mer, om du har den sexuella instinkten i topp och instinktiv sammansmältning är bekant för dig – är skillnaden antagligen tydlig. I det ena sammanhanget är du engagerad i något, du njuter av det och du söker aktivt efter den här sammansmältningen. Du kanske går upp i någonting annat, men det betyder inte att du försvinner. Snarare blir du större. Det är som om dina tentakler, om du haft sådana, aktivt sträcker sig ut för att fläta sig in i föremålet för sammansmältningen.
Krympa: smälta in och lösas upp i omgivningen
I det andra sammanhanget är det som om du krymper, eller som om du blir genomskinlig. Om du hade haft tentakler skulle de varit helt hoprullade eller indragna. Du försöker göra din energi så liten som möjligt, så att du kan slinka under radarn med andra, eller i världen som helhet. Den här energin säger: Jag vill helst inte bli inblandad, jag tar samma som de eller Jag går med på deras önskemål, så länge det innebär att jag kan fortsätta gömma mig. Här är målet att försvinna, inte att bli större.
Om du inte är någon Nia eller har en stark merging-aspekt själv, men du har varit föremål för den första, önskade, aktiva sammansmältningen, så kan du förmodligen också se att det är olika saker! Skillnaden mellan det och att försöka få en åsikt ur en Nia som ägnar sig åt den passiva varianten är högst påtaglig 😉.
En kommentar om värderingar
Det är lätt att börja värdera när man pratar om sådant här. Men försök låta bli det om du kan. Starka ”mergare” kan berätta om tillfällen där deras sammansmältningsiver varit till förfång för dem. Visst, det är livsbejakande, men det också potentiellt beroendeframkallande, som alla dessa saker kan bli när egot slår klorna i dem och skruvar upp intensiteten. Och för mig, som Åtta (och bara ett exempel), kan jag se tillfällen då det vore guld värt att tona ner min personlighetsenergi några snäpp. Det är inte det att det ena är bättre än det andra. Och det är inte bara Nior som gör de här sakerna. Och de Nior som gör dem, gör inte alltid bara det ena eller det andra.
Poängen är att det ena handlar om instinkt, det andra om personlighet – och, i viss mån, vår individuella historia. När vi lär oss skilja mellan dem blir beskrivningarna tydligare, och vår förståelse för oss själva, våra vänner och typerna fördjupas. Det är allt. Och väldigt mycket ❤️