Linjerna eller pilarna inuti cirkeln betecknar hur de nio olika typerna påverkas av olika yttre och inre omständigheter. Linjernas sträckning utgår ifrån Enneagrammets matematik. Det är inte alla som fascineras av siffrorna, men om du är lagd åt det hållet kan den matematiska bakgrunden skänka ett mystiskt djup åt det redan fängslande systemet.
En kort redogörelse för vad linjerna representerar hittar du under beskrivningen av respektive personlighetstyp. Men linjerna kan även visa oss andra saker om människans personlighet överlag, och dessutom ge extra djup åt var och en av personlighetstyperna. Linjernas sträckning visar fem olika beteendetendenser hos varje personlighetstyp. De olika områden som tendenserna påverkar är:
• Stress
• Trygghet
• Integration (psykologisk mognad och ökad balans)
• Det inre barnet (bortträngningar och förnekanden)
Omtvistad teori eller grundläggande Ennneagramfaktor?
Ibland hör man ”teorin om linjerna/pilarna” ifrågasättas, plockas isär, ”finnas stöd för” eller ”inte finnas stöd för”. Det man då diskuterar brukar vara Claudio Naranjos ursprungliga resonemang att man lånar genomsnittligt egoinfluerade drag från sin ”stresspunkt” under långsiktig överbelastning och ökad obalans, och balanserade, mindre egoinfluerade drag från sin ”integrationspunkt” vid långsiktig utveckling och ökad balans.
Denna första tolkning och beskrivning var starkt förenklad. Vi lånar drag och strategier från båda punkterna i både stress och integration (mindre balanserade drag vid stress och mer balanserade drag vid integration, oavsett vilken vilje vi talar om). Dessutom är det högst individuellt hur starkt detta alls märks. En del märker tydligt hur stresspunkten fungerar som en shuntventil och erbjuder en alternativ strategi som personligheten ”tar till” för att undgå att sjunka längre ner i de egna utvecklingsnivåerna, medan integrationspunkten inte gör sig särskilt påmind överhuvudtaget. Hos andra är det tvärtom. Åter andra märker att de lutar sig mer intensivt mot sin flygel under stress, snarare än att ta intryck av stresspunkten. Och hos en del märks inflytande från båda de anslutna punkterna på olika sätt i vardagen.
Med så mycket variation, har linjerna någon relevans för typbeskrivningarna?
Den här variationen är individuell, och den beror på att det är så mycket mer än vår grundtyp som påverkar hur vi, och vårt system, väljer att prioritera, reagera och i slutänden agera: instinktiva preferenser, barndomsupplevelser, familjekultur, samhället vi vuxit upp i och mer därtill. Därför är det inte säkert att de renodlade reaktionerna vid stress och/eller integration gäller dig personligen. Därmed är de högst relevanta när det handlar om att förstå typerna som sådana.
När jag försöker förstå en Etta och sätta mig in i hur den personlighetstypen prioriterar, resonerar och möter världen, hjälper det att se att det i den rationella, korrekta och förbättringsorienterade Ettan finns ett slags inbyggt motstånd mot lättsamhet, chansningar, impulsivitet och andra aspekter som vi förknippar med punkt Sju. Det kan ta emot för mig att gå dit, att släppa på självkontrollen. Likaså kan vi se att det redan hos Ettan själv finns en tendens att uppfatta sig som unik (i den meningen att jag är den enda som ser hur det verkligen skulle kunna vara och kanske den enda som ens är intresserad av att kämpa för det), vilket gör att självupptagenheten, ältandet och den känsla av att vara missförstådd som vi finner på Fyrans mer egoinfluerade nivåer erbjuder en fristad för egot när det känns som om det blir för mycket.
Återigen, det behöver inte vara din vardagsupplevelse eller ens extremupplevelse, även om du är en Etta. Eller så kanske det finns där, men du har inte riktigt sett det på det viset eftersom du identifierat dig så starkt med din rationella självbild och ditt rättspatos. Men vilket som än är fallet är dynamiken inom och omkring Ettans personlighetstyp som sådan tydligare och mer komplett när vi förstår hur pilarna hör samman med grundtypen.
Den här resan kan vi göra för alla typerna, och att den hänger samman — och att typerna därvidlag verkligen sitter ”på sina rätta platser” i cirkeln och inte skulle kunna vara arrangerade på något annat sätt — blir tydligare om vi betraktar det mänskliga medvetandet som helhet, inte bara de individuella typerna.
Det mänskliga psykets resa genom medvetenheten
De här följande tankegångarna är influerade av Sandra Maitris bok The Spiritual Dimension of the Enneagram. (Det är dock ingen komplett redogörelse för Maitris resonemang — den som är intresserad av hennes infallsvinkel hänvisas till hennes utmärkta bok.) Resonemanget är inte heller oförenligt med den mer klassiska versionen av linjerna/pilarna, utan perspektiven kompletterar varandra.)
Tretalets lag
Redan vid en kort anblick ser vi att linjerna i cirkeln bildar två slutna system — ett för de primära typerna och ett för de sekundära typerna. De primära typernas slutna system inkluderar bara tre punkter — Trean, Sexan och Nian.
Här ser vi livets uttryck för tretalets lag, som du kunde läsa om under Enneagrammets matematik. Bland andra George Gurdjieff arbetade utifrån tretalets lag, som starkt förenklat innebär att varje handling kräver tre olika krafter: en aktiv/motiverande/positiv kraft, en passiv/förnekande/negativ kraft och en neutraliserande/möjliggörande/osynlig kraft. Vi kan se dessa tre representerade på olika sätt världen över: i kristendomen som fadern, sonen och den helige ande, i hinduismen som Shakti (livgivaren), Vishnu (upprätthållaren) och Shiva (förstöraren). Vi kan också se lagen representerad i vardagliga ting, till exempel vår tonskala. (Googla om du vill veta mer; eftersom ämnet leder oss så långt från Enneagrammet lämnar jag det här.)
De tre primära typerna representerar kärnpunkterna i respektive triad — den känslomässiga triaden (Trean), den intellektuella triaden (Sexan) och den instinktiva triaden (Nian). Rörelsen från Nian till Sexan, från Sexan till Trean etc representerar en ökad obalans och desintegration. Man kan säga att varje punkt utgör en reaktion på och ett försök till lösning av de problem som den tidigare punkten skapat. (Det betyder inte att Sexan är en mindre ”utvecklad” personlighetstyp än Nian eller att Trean som typ på något vis är sämre eller mindre integrerad än Sexan. Här avser man ett större sammanhang, inte en personlig nivå.)
Treans aktivitet och ansträngningar inte tycks bära frukt ökar stressen, och tendensen att glömma bort sig själv och sin kontakt med sitt inre väsen (som kännetecknar punkt Nio) blir allt starkare. Men känslan av fragmentering och rädslan för utanförskap hos punkt Nio leder i sin tur vidare till Sexans rädsla, ängslighet och osäkerhet. Detta leder i sin tur vidare till utvecklandet av en falsk personlighet — vilket representeras av punkt Tre. (Var i triangeln vi börjar den här nedåtgående spiralen spelar ingen roll.)
Sjutalets lag
Om tretalets lag avgör karaktären och egenskaperna hos en viss vibration så är det sjutalets lag som avgör hur dessa karaktärer interagerar, utvecklas och förändras. För att förstå vad det kan innebära till vardags kan vi anta att du vill gå ner i vikt och därför förändrar vad och hur du äter. Du går ner några kilo — men sedan stannar processen upp. Det behövs någonting nytt, en knuff, en förändring av något slag. Då kanske du börjar motionera, och så kommer processen igång igen. Det här är (även här starkt förenklat) vad sjutalets lag handlar om. Ingenting fortsätter på samma sätt för evigt av sig själv, utan det behövs ”chockpunkter” (i Enneagrammet och längs vår tonskala i form av tretalets lag, där ett par sekundära typer avlöses av en primär, och där ett några heltonssteg åtföljs av ett halvtonssteg) som förändrar förutsättningarna och tillför mer energi till processen. (Även här, du som är intresserad — googla och fördjupa dig efter önskemål.)
Det andra slutna linjesystemet sammanbinder de sekundära typerna — Ettan, Fyran, Tvåan, Åttan, Femman och Sjuan, enligt sjutalets lag (som vi såg i Enneagrammets matematik).
De sex sekundära typerna utgörs av de tre paren flyglar som utgår från de primära typerna. (Nians flyglar är Åttan och Ettan, osv.) Serien 1-4-2-8-5-7-1 [etc] visar också på en serie reaktioner som representerar ökad obalans och desintegration se mer i Enneagrammets matematik). Om vi börjar vid punkt Ett (och även här är det irrelevant varifrån man börjar) kan vi se att Ettans upplevelse av bristande perfektion — och egots fruktlösa försök att skapa perfektion där perfektion tycks omöjlig — naturligt leder vidare till den hopplösa längtan och känslan av utanförskap som representeras av punkt Fyra. När Fyran i sin tur misslyckas med att återknyta kontakten med sin inre essentiella källa framstår förflyttningen till punkt Två som en lösning. Där riktas fokus utåt i stället för inåt — åt det håll där det verkar som om det kanske trots allt skulle kunna gå att finna ”sig själv” genom att vara något för andra. Tvåan tror att detta är lösningen, och gör vad som helst för att vara andra till lags och vinna deras gillande.
Reaktionen på att ständigt överlämna sitt egenvärde till andras godtycke och försöka smickra och hjälpa sig till kärlek kommer vid punkt Åtta, där allt hopp om att någon annan ska göra oss lyckliga är ute och var man får klara sig själv. För Åttan står det enda hoppet till att dominera, sätta sig i respekt och kontrollera andra efter bästa förmåga — vad som helst för att inte, som var fallet vid punkt Två, bli utlämnad åt andras vilja och kontroll. Kärleken tycks ju ändå inte lösa något, och Åttan vill inte slösa tid på rosenröda fantasier som ändå inte går i uppfyllelse. Men även Åttans taktik visar sig fruktlös, och reaktionen — efter så mycket stress, kamp och ilska — kommer vid punkt Fem, i form av avvaktande och girighet. Man kanske ändå klarar sig bäst i avskildhet, så att dra sig tillbaka och hålla hårt i sina egna ägodelar framstår som det bästa alternativet. Det intensiva engagemanget vid punkt Åtta lönade sig ändå inte, och Femmans distanserade iakttagande känns som en sval oas efter stridens hetta. Kunskap är makt, och mentala strategier och teorier känns som ett tryggt område, men ju mer detta mönster djupnar, desto mer splittring och längtan efter stimulans uppstår, och rörelsen till punkt Sju från Femmans ödelagda tomhet framstår som lösningen. Vid punkt Sju föds planer, projekt och konstant aktivitet, och så småningom leder det till en känsla av hur det hela skulle se ut om det vore perfekt — och där är vi tillbaka vid punkt Ett.