I enneagrambeskrivningar kan man ofta läsa att Nior, Tvåor och Sjuor har en “positiv inställning”. Men vad menar man då? Visst finns det väl tillräckligt med sura Nior, tjatiga Tvåor och otåliga Sjuor i världen? Är de verkligen så himla positiva alltid? Här tänker jag bringa lite reda i förvirringen 😊
Termen “positiv inställning”, eller vad vi nu väljer att översätta positive outlook till, uppkom när Don Riso upptäckte den gruppering inom Enneagramet som han kallade ”harmonigrupperna”. De matchade inte någon befintlig gruppering i cirkeln, till exempel centrens triader eller horneygrupperna, men de hade ändå sin egen symmetri. Harmonigrupperna talar om hur typerna reagerar på konflikt, svårigheter och, tja, livets händelser i största allmänhet, och avslöjar de mönster och reaktioner de ofta faller tillbaka på.
Positivitet, kompetens och känsloutryck
Don Riso identifierade tre ”harmonigrupper”. En kallade han ”Kompetens” (Trean, Ettan och Femman). En annan fick heta ”Känslouttryck” (Sexan, Fyran och Åttan) och den sista då ”Positivitet” (Nian, Tvåan och Sjuan). Den som är uppmärksam ser att grupperna, precis som centertriaderna och horneygrupperna, är uppbyggda kring var och en av de primära typerna (Trean, Sexan och Nian på den liksidiga triangeln). Utöver det inkluderar de ”grannens granne” på vardera sidan. Och naturligtvis behöver alla namnen förklaras. Ett namn är ju bara en referens, inte en komplett beskrivning. Men i det här inlägget ska vi titta närmare på just den ”positiva” gruppen., eftersom den verkar vara den som oftast faller offer för missuppfattningar och lite för snäva tolkningar.
Precis som alla namn på grupper och fenomen inom Enneagrammet (och nästan överallt annars) går det inte att läsa ordet ”positivitet”, tolka det fritt och tro att det ska förklara någonting (eller ens alltid stämma). Termen pekar på någonting, och som ”pekverktyg” påminner den mig om ett helt resonemang, en hel beskrivning. Det är som med kartan och terrängen igen. Om namnet (kartan) skulle täcka in hela innebörden i vad det representerar (terrängen) skulle det bli enormt omfattande. Så vi måste komma ihåg att ”positivitet” är ett namn, inte en beskrivning.
Men vad är det då för positivitet det handlar om? Ja, det är ju definitivt inte så att Nior, Tvåor och Sjuor alltid är muntra och optimistiska, eller att de ens alltid ser saker och ting från den ljusa sidan. Som jag skrev redan i början har vi väl alla mött buttra Nior, gnälliga Tvåor och rastlösa Sjuor som inte direkt associerat till ord som ”uppåt” och ”glädjande”. Så vad betyder ”positiv” här, egentligen? Närmast svaret kommer vi faktiskt om vi skruvar om filtret och ser det som ”icke-negativ” i stället.
Olika slags ”icke-negativitet”
Många beskrivningar av den här gruppen menar att de ser världen med rosafärgade glasögon – men det är en oerhört stark förenkling. Visst, det kan hända att de, som grupp, snarare gör misstaget att vifta bort någonting än att oroa sig till överdrift eller älta det som varit. Som grupp. I regel. Då faller positiviteten över i en sorts ”bypass”-funktion som jag ska återkomma till i ett senare inlägg. (Det är förstås också så att det här inte är unikt för Nior, Tvåor och Sjuor. Det är bara mer relevant som del i beskrivningen av deras typstrukturer än det är för de övriga sex typerna. Och det gäller naturligtvis såväl ”bypassen” som positivitet i övrigt och de olika beskrivningarna nedan.)
Så vad betyder ”positiv” här, egentligen? Närmast svaret kommer vi faktiskt om vi skruvar om filtret och ser det som ”icke-negativ” i stället.
Så om det inte är rosafärgade glasögon, vad är det då? Jo, vanligtvis är det någonting i stil med:
- en orientering bort från det olustiga ”negativa”
- en orientering mot framtiden där man ser olika lösningar (i bästa fall) eller vad som helst annat som är roligare (i sämsta fall)
- att lugna ner det upprörda och/eller tala ut om saker
Orientering bort från
När hittar vi den klassiska Nian (men så klart inte varje Nia-individ, och definitivt inte hela tiden). Om någonting nedslående/smärtsamt/obekvämt händer möter jag det med en attityd i stil med: ”Okej, det hände. Det går inte att göra något åt nu. Kan vi fokusera på något annat?” Om det negativa är oenighet bland människor i min närhet (eller ännu värre, högljudd och aggressiv oenighet bland människor i min närhet) blir det någonting i stil med: ”Blanda inte in mig i det där.”
Det är alltså inte det att Nian måste vara gladlynt och leende (även om hen kan försöka släta över osämja, beroende på omständigheterna). Det är inte det att hen alltid, eller ens oftast, försöker förändra ett negativt klimat till ett positivt. Det handlar mer om ett undvikande av negativitet, smärta, olust och oenighet.
Orientering mot framtiden
Den här tendensen ser vi starkast hos Sjuan. Precis som Niorna undrfar Sjuorna varför man ska älta smärtan/eländet/obehaget här och nu när det ändå ser annorlunda ut i morgon (eller där borta). Men när Sjuorna gör det är det med en air av: ”Okej, det hände. Hur går vi vidare?” Vartåt ska vi jobba nu? Sjuor vill komma någonstans. Det kanske gick fel den här gången, men om vi överhuvudtaget ska uppehålla oss vid det ska det vara för att se hur vi kan göra det annorlunda nästa gång.
Lugna ner det upprörda
För Tvåan handlar det inte främst om att komma ifrån det negativa – varken ”bort ifrån” eller ”in i framtiden”. Tvåans personlighet behöver inte vika undan för negativiteten som sådan – åtminstone inte så länge den inte gäller Tvåan personligen. Om ”du” mår dåligt kan ”jag” finnas där för dig. Och som Tvåa gör jag det med glädje.
Jag finns här för att ta hand om dig, för att erbjuda någonting positivt. Jag intresserar mig för dig och vad du går igenom – vad vi, just nu, går igenom tillsammans. Du kan tala med mig, och du kommer att klara dig igenom det här.
Om det jobbiga händer mig själv som Tvåa tar min motvilja mot negativitet främst uttrycket att jag fokuserar på att hjälpa någon annan (eller något annat), så att jag slipper sjunka för djupt ner i det.
Det viktigaste är vad det inte är 😊
Alla de här versionerna av positivitet har en underton av ”vi ska ta oss förbi det här, i morgon är en annan dag eller om jag stirrar ner i avgrunden för länge kanske jag sugs ner i djupet. Det handlar inte om glättighet eller optimistiska utbrott. Båda de sakerna kan uppkomma utifrån ”positiviteten”, men de är inte vad den är. I stället handlar det om att inte vilja fastna i det negativa, inte låta det ta över. Det är inte det att jag i den här gruppen alltid är uttalat optimistisk – det är snarare det att jag vägrar ge efter för motgångar och smärta.
Som jag sagt flera gånger redan beskriver det här inte individen, och inte alltid. Även personer i den här gruppen blir besvikna, sura, ledsna och arga. De faller ibland, de också. Och de lider. Vi är lika mänskliga, allihop. För att förstå etiketten positivitet på rätt sätt måste vi komma ihåg att det den beskriver är en typstruktur, inte nödvändigtvis en person. Med olika uttryck beroende på personens inre balans beskriver den ofta även personen – men när den inte gör det finns det många förklaringar.
Som så många andra namn eller representativa etiketter inom Enneagrammet pekar ”positivitet” på någonting. När vi får en känsla för vad detta någonting är, i stället för att bara stirra på själva ordet, kommer vi närmare de typer det beskriver.