Tanken om respektive enneagramtyps inre barn — en undertryckt aspekt av oss själva — kommer från Sandra Maitri och boken The Spiritual Dimension of the Enneagram, men den passar in även i Don Risos och Russ Hudsons och många andras tolkning.
Författaren Sandra Maitri skriver om någonting som hon kallar the Soul Child, själsbarnet. Tanken bakom detta inre barn liknar tanken om ”trygghetsrörelsen” (då respektive typ går till sin integrationspunkt men i stället för integration och mognad förstärker sina egostrukturer med ännu fler försvaramekanismer och strategier), och även det inre barnet hittar vi på integrationspunkten. (Observera att jag här använder begreppet ”det inre barnet” som en översättning av Soul Child. Den ”inre barn” som talas om i olika terapeutiska sammanhang måste inte nödvändigtvis inskränka sig till de egenskaper och beteenden som vi iakttar hos vårt Soul Child, även om det ofta är dessa strategier och mekanismer som kommer i dagen när vi börjar utforska vårt mer klassiska ”inre barn”.)
Bakgrunden till tanken om the Soul Child är insikten om att vi alla föds med ett visst temperament. ”Personligheten” som vi oftast talar om formas ju inte förrän under våra första levnadsår, men vilken personlighet som formas tycks inte vara helt beroende miljöfaktorer och upplevelser. Många föräldrar har upptäckt att två barn, trots snarlika förhållanden eller upplevelser i barndomen (de kan till exempel vara tvillingar), kan vara mycket olika, och orsaken till den olikheten är att de kommit till världen med skilda temperament. Ett visst temperament kanske gör ett barn extra känsligt för kritik, medan ett annat barn tycks märkligt oberört av att bli tillrättavisat. Ett annat temperament kan göra barnet extra känsligt för yttre försök till kontroll, och så vidare.
För att förklara resonemanget bakom det inre barnet kan vi ta ett exempel och tänka oss ett barn som kommer till världen med Ettans temperament (och därmed senare utvecklar Ettans personlighetstyp). Ettans typiska ömma tår brukar handla om kritik, perfektion och rättfärdighet. Men det finns faktiskt tår hos Ettan som är ännu ömmare, och de handlar om att vara ohämmad, självisk och utsvävande — alltså typiska drag från punkt Sju. Alla barn är ohämmade, själviska och ”utsvävande” (även om det inte är rimligt att kalla dem det), och det här Etta-barnet är inte värre än någon annan. Men om barnet är extra känsligt för just de uppfostringsåtgärder som används för att bemästra dessa egenskaper reagerar han eller hon starkare än någon annan kanske skulle göra. Resultatet blir att Ettan förvisar egenskaperna till en plats långt ner i det undermedvetna och utvecklar sin personlighet till stor del som en reaktion på detta undertryckande. Ettor är kända för att ta avstånd från utsvävningar och själviskhet och i stället försöka idka goda handlingar, måttfullhet och renlevnad (så som han eller hon själv uppfattar dessa saker).
Det kniviga med vår integration — och själva poängen med den — är alltså att vi för att kunna utveckla integrationspunktens (i det här fallet Sjuans) positiva drag först måste bearbeta och integrera vårt inre barn med alla de impulser och känslor som vi så ofta försöker hålla ifrån oss.
Observera att detta inte innebär att vi egentligen ”är” vår integrationspunkt. Ettan i resonemanget ovan är inte i själva verket en Sjua — han eller hon är en Etta, och just därför har hans eller hennes temperament givit upphov till det starka undertryckandet av det som punkt Sju representerar.
Det ligger i sakens natur att just de egenskaper som ”barnet” besitter är de som är svårast att acceptera och erkänna för respektive typ. (När man läser om typerna och vilka egenskaper det är fråga om blir det tydligt varför; en stark och självständig Åtta vill givetvis inte kännas vid sina behövande och klängiga tendenser (punkt Två) och en osjälvisk och självuppoffrande Tvåa vill naturligtvis helst blunda för sin undertryckta avundsjuka och illvilja (punkt Fyra).
Lägg också märke till att det inre barnets upplevda egenskaper är en förvrängd, obalanserad version av de egenskaper som varje typ utvecklar när han eller hon blir mer integrerad. Till exempel är Tvåans inre barn (punkt Fyra) bara avundsjukt och illvilligt tills Tvåan vågat konfrontera, acceptera och transformera dessa egenskaper hos sig själv. Då kan den självcentrerade avundsjukan och illviljan övergå i en sundare version av samma sak, nämligen en positiv självcentrering som gör det möjligt för Tvåan att se även till sina egna behov och ta hand om sig själv (i stället för att bara ta hand om andra, vilket är Tvåans största fallgrop) — vilket är precis vad som sker när Tvåans inre mognad ökar.
Varje Nia gömmer djupt inom sig ett Tre-igt inre barn som vill ha uppmärksamhet, beröm och mer uppmärksamhet och är beredd att ljuga och förställa sig för att få det. Barnet vill glänsa och synas och nå sitt mål till varje pris. När Nian börjar komma i kontakt med den här inre aspekten av sig själv kan det inre sökandet efter uppmärksamhet och förnekandet av detta sakta övergå i sann självkännedom och medvetenhet om det egna värdet, vilket utgör ett stort steg i Nians inre utveckling.
Trean
Varje Trea gömmer djupt inom sig ett Sex-igt inre barn som är ängsligt, blygt och tvivlar på sig själv. Det är detta självtvivel som ligger till grund för Treans drift att glänsa och nå framgång. När Trean börjar komma i kontakt med den här inre aspekten av sig själv kan han eller hon själv börja lyssna till den inre osäkerheten och rädslan som om den faktiskt vore ett oroligt barn. Då kan självtvivlen och förnekandet av dessa sakta övergå i inre självförtroende och lätthet, vilket utgör ett stort steg i Treans inre utveckling.
Sexan
Varje Sexa gömmer djupt inom sig ett Ni-igt inre barn som är lättjefullt och mest vill koppla av och bli underhållet. Den inre lättjan är i själv verket grunden till Sexans rädsla — den här undertryckta tendensen skrämmer kanske Sexan mer än något annat — Sexor tror att om de slutar att driva på sig själva med sin falska vilja kommer de att sjunka ner i kvicksandens lättja. När Sexan börjar komma i kontakt med den här inre aspekten av sig själv kan den inre trögheten och liknöjdheten och förnekandet av dessa sakta övergå i vad de faktiskt försöker imitera: varandets kärleksfulla famn, där vi äger en visshet om att vi är älskade och omhändertagna. Detta utgör ett stort steg i Sexans inre utveckling.
Ettan
Varje Etta gömmer djupt inom sig ett Sju-igt inre barn som vill ta för sig av livets goda utan hänsyn till andra. Som resultat anlägger Ettan en moralistisk och asketisk syn på livet för att undertrycka den njutningslystna aspekten av sig själv. När Ettan börjar komma i kontakt med den här inre aspekten av sig själv och kan gå bortom sin självfördömande och kritiska inställning kan den själviska aspekten och förnekandet av denna försätta honom i kontakt med den inre glädjen och kärleken till livet, vilket utgör ett stort steg i Ettans inre utveckling.
Sjuan
Varje Sjua gömmer djupt inom sig ett Fem-migt inre barn som är gnidet och återhållsamt, som glömmer undan sina leksaker och sitt godis för att inte andra barn ska hitta dem. Rädslan för förlust och att bli utan får denna inre aspekt att dra sig undan från världen och iaktta på avstånd. När Sjuan börjar komma i kontakt med den här inre aspekten av sig själv kan den inre girigheten och rädslan och förnekandet av dessa sakta övergå i den direkta vetskapen och vissheten om Sanningen, vilket utgör ett stort steg i Sjuans inre utveckling.
Femman
Varje Femma gömmer djupt inom sig ett Ått-igt inre barn som är hämndlystet och omåttligt och älskar att leka hårdhänta lekar med livet. Den här aspekten döljer en intolerant översittare som förnekar sin egen svaghet och är övertygad om att endast han själv har rätt. När Femman börjar komma i kontakt med den här inre aspekten av sig själv kan den inre hämndlystnaden och lustfylldheten och förnekandet av dessa sakta övergå i livfullhet och entusiastiskt deltagande i världen, vilket utgör ett stort steg i Femmans inre utveckling.
Åttan
Varje Åtta gömmer djupt inom sig ett Två-igt inre barn som är behövande, klängigt och ensamt och desperat längtar efter kärlek och omsorg. Under sin tuffa yta är Åttan fylld av mjuka känslor som Åttan själv betraktar med förakt — rädslan för att bli avvisad, osäkerhet och ensamhet, men det manipulativa och inställsamma barnet finns ändå där. När Åttan börjar komma i kontakt med den här inre aspekten av sig själv kan den inre tendensen att manipulera och ge bort sitt värde till andra och förnekandet av denna sakta övergå i en mer äkta kontakt med livet när själen börjar slappna av och finna ro. Detta utgör ett stort steg i Åttans inre utveckling.
Tvåan
Varje Tvåa gömmer djupt inom sig ett Fyr-igt inre barn som är avundsjukt, illvilligt och lynnigt, med uppmärksamheten evigt riktad mot vad andra har eller får och blint övertygad om att andra har det bättre eller är mer älskade än han eller hon själv. För en Tvåa är det svårt att erkänna dessa egenskaper, eftersom Tvåan försöker bygga en identitet på sin fullkomliga kärleksfullhet och osjälviskhet. När Tvåan börjar komma i kontakt med den här inre aspekten av sig själv kan den inre tendensen till självcentrerad avund och bitterhet och förnekandet av denna sakta övergå i ett sunt beaktande av egna behov och en förmåga att lyssna till sig själv och inte bara till andra — ett stort steg i Tvåans inre utveckling.
Fyran
Varje Fyra gömmer djupt inom sig ett Ett-igt inre barn som är diktatoriskt och uppfostrande med fokus inställt på andras fel och brister. Paradoxalt nog är det nyttigt för Fyran (liksom för alla andra typer) att närma sig sitt inre barn, eftersom det kan öppna för insikten om hur han eller hon försöker kontrollera andra. När Fyran börjar komma i kontakt med den här inre aspekten av sig själv kan den inre tendensen till anklagelser och sökande efter perfektion och förnekandet av denna sakta övergå i insikten om att han eller hon faktiskt redan är perfekt, liksom allting annat i världen — ett stort steg i Fyrans inre utveckling.